Jodå, fler än Lundinbolagen får kritik

ARTIKEL | 3 juli 2014

Swedwatch svarar Emanuel Sidea som undrar var all bolagskritik är.

Den 30 juni publicerade DN en debattartikel av Veckans Affärers reporter Emanuel Sidea: ”Svenska storbolag gör affärer i diktaturer – men bara Lundin Oil kritiseras”. Det är bra att Sidea tar upp frågan om svenska handelsintressen och investeringar med biståndspengar i konfliktländer, diktaturer och repressiva regimer. Däremot är det inte korrekt att påstå att alla storbolag utom Lundinbolagen går under radarn.

Swedwatch har publicerat ett antal rapporter om det problematiska i när svenska företag producerar, säljer eller är leverantörer i diktaturer eller konfliktländer. Även svenska investeringar via pensions- och biståndspengar har granskats, från konfliktfyllda gruvområden i Peru till postkonfliktländer som Liberia och Sierra Leone.

Vi drar samma slutsatser som Emanuel Sidea: den svenska investeringsivern vet inga gränser. Handelsdelegationer sätter ekonomiska intressen i första rummet och mänskliga rättigheter blir något som företagen får hantera. FN:s vägledande principer, som definierar staters och företags ansvar för mänskliga rättigheter, ska implementeras och genomföras på nationell nivå, enligt flera år gamla direktiv från EU. Så har ännu inte skett i Sverige, däremot har England, Holland, Italien och Danmark nationella handlingsplaner.

Företagen i sin tur är pragmatiska och inte så kreativa när det gäller att göra konsekvensanalyser av sin påverkan på just mänskliga rättigheter. Etiska överväganden, motkrav och aktiva, hörbara ställningstaganden är bristvaror i svenskt näringsliv. Det beror på att ett genomgripande rättighetsperspektiv saknas.

Att handla med konfliktländer och diktaturer är inte fel per se. Handel bidrar till jobb och ekonomisk utveckling. Men att verka i ett konfliktområde ställer särskilda krav på företag. Företag ska aktivt undvika att bli en del av konflikten och alltid agera så att de inte bidrar till eller ökar riskerna för övergrepp mot civilbefolkningen.

Swedwatch menar därför att ambassaderna behöver komplettera sitt exportfrämjande arbete genom att stötta företagen med relevant information som kan ligga till grund för riskanalyser vad gäller konflikt och mänskliga rättigheter.

Vår senaste rapport i ämnet, ”Dränkta rättigheter, flytande ansvar” (19/6) handlar om svenska handelsintressen i Colombia, ett land som varit i väpnad konflikt i 50 år. Här stöttar den svenska regeringen aktivt etableringen av svenska företag genom handelsfrämjande insatser. Rapporten undersöker bygget av Colombias största vattenkraftverk, Hídroituango, dit Atlas Copco och Scania levererar utrustning och har personal på plats. Kraftverksprojektet har lett till omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter kopplade till säkerhetsarrangemanget runt bygget, brister i kompensation till drabbade och hot mot människorättsförsvarare.  Det finns inget som pekar på att Atlas Copco och Scania själva har begått kränkningar men genom sina affärsrelationer har de ett ansvar gentemot civilbefolkningen och en roll i konflikten.

Swedwatch rekommenderar samtliga svenska företag i Colombia att tillsammans med ambassaden och experter på området ta fram gemensamma etiska riktlinjer för verksamhet i Colombia.

Diktaturen Kina, som Sidea glömmer att nämna i sin artikel, är Sveriges näst viktigaste exportmarknad utanför Europa, med över 400 svenska bolag. Från regeringens håll menar man att handeln i sig öppnar upp och bidrar till en positiv utveckling, enligt samma logik som Internationella Olympiska Kommittén regelbundet hävdar att de olympiska spelen bidrar till positiv utveckling i diktaturer.

Swedwatch har gjort ett antal granskningar av svenska bolag med produktion i Kina och svensk sponsring av idrottsevenemang i diktaturer. Det finns inget i våra eller andras studier som pekar på att handel eller idrottstävlingar bidrar till politiska förbättringar i sig självt.  Däremot finns exempel då företag tar aktiv ställning och bidrar till förändring: ABB tränar kinesiska anställda i mänskliga rättigheter. Tetra Pak anställer kvinnor i Saudiarabien. H&M och IF Metall tränar fackklubbar och fabriksägare i Kambodja.

Det krävs ett aktivt arbete och ett officiellt ställningstagande för att mänskliga rättigheter ska värnas och positiv utveckling komma civilbefolkningar till del. Men Sveriges regering har varit allt annat än aktiv i frågan. Den nationella handlingsplanen som utgår från FN:s vägledande principer har ännu inte presenterats. Det skulle ha skett under våren 2014 och nu är det sommar. Vi väntar.

Viveka Risberg

Läs Emanuel Sideas artikel i DN här