Framsteg och bakslag två år senare

ARTIKEL | 23 april 2015
Foto: Shafiur Rahman

För två år sedan kollapsade Rana Plaza i Bangladesh och över 1100 människor miste livet. Tragedin ledde till krafttag hos köpare och leverantörer för förbättrad säkerhet på klädfabrikerna i Bangladesh.

Idag har miljoner bangladeshier en säkrare arbetsplats att gå till, men fler än hälften av de överlevande från olyckan är fortfarande arbetslösa och arbetares rättigheter fortsätter att kränkas.

Rana Plaza-olyckan ledde till att två initiativ togs och att bindande avtal slöts mellan internationella klädföretag och lokala leverantörsföretag, där även internationella och lokala fackföreningar är aktiva parter. Det europeiska initiativet (the Accord) har genomfört inspektioner av 1250 fabriker och förbättrat standarden på hundratals fabriker. Träningsprogram i hälsa och säkerhet, förbättrade klagomålsmekanismer och enklare regler för att bilda fackföreningar är andra delar i the Accord.

Men i flera färska rapporter vittnar många arbetare om att utmaningarna fortsätter som vanligt, ibland värre än tidigare på grund av att kraven på minskad övertid och ökad produktivitet ökat efter katastrofen. Verbala och fysiska kränkningar, krav på högre produktionstakt, tvångsövertid och obetald föräldraledighet är vanliga klagomål från arbetare. De anställda på textilarbetarna i Bangladesh är fortfarande bland de lägst avlönade i världen och har svårt att klara livhanken på sitt jobb.

För de som skadades i Rana Plaza-kollapsen och för familjerna till de förolyckade är situationen svår, trots löften om kompensation. Fler än hälften av de som överlevde är fortfarande arbetslösa. Fler än 60 procent behöver fortfarande regelbunden vård för sina fysiska och psykiska skador. Men få har råd att betala vad det kostar och kämpar för att få ihop till grundläggande saker som barnens skolgång.

Den fond som upprättades av International Labour Organization till förmån för drabbade har ännu inte fått ihop tillräckligt med pengar för att täcka alla skadestånd. Nio av de 30 miljoner dollar som behövs saknas fortfarande.

Idag, två år efter raset är Bangladesh fortfarande en världens största klädproducenter och textilindustrin är motorn som kan lyfta nationen från ett låg- till medelinkomstland. Men att det sker på bekostnad av arbetarnas liv och grundläggande rättigheter måste få ett slut.

Text: Sanjida Shamsher

Källor: Human Rights Watch, Action Aid, Centre for Policy Dialogue