Atlas Copco och Sandvik brister i hantering av MR-risker i Sydafrikas platinaindustri

RAPPORT | 5 februari 2018

Företag som säljer utrustning till Sydafrikas platinagruvor har ett ansvar för att analysera de risker för människorättskränkningar som präglar verksamheten, och agera på dessa. Trots det finns få indikationer på att Sandvik och Atlas Copco, vars utrustning används i flera av gruvorna, försöker få kunderna att förbättra situationen för människor i platinaområdena. Det visar en ny rapport från Swedwatch som lanseras vid gruvkonferensen Alternative Mining Indaba i Kapstaden på måndagen.

Enligt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter kan ett företag kopplas till negativ påverkan på mänskliga rättigheter även om det är en affärspartner, till exempel en kund, som orsakat eller bidragit till denna påverkan.

För företag som Atlas Copco och Sandvik, som säljer gruvutrustning till Sydafrikas platinaindustri, innebär det att företagen måste ha policyer och rutiner på plats för att hantera de människorättsrisker som är förenade med verksamheten. De har direkta affärsrelationer med gruvbolagen, och utrustningen de säljer används i gruvbolagens kärnverksamhet. Därmed kan de enligt FN:s principer kopplas till den påverkan på mänskliga rättigheter som kundernas verksamhet orsakat, och har ett ansvar för att försöka påverka kunderna i rätt riktning.

Rapporten Carrying the costHuman rights impacts in communities affected by platinum mining in South Africa, and the responsibilities of companies providing mining equipment granskar företags ansvar för mänskliga rättigheter i kundrelationer och bygger på en fältstudie i Sydafrikas platinabälte – ett område vars invånare lever i utbredd fattigdom trots att de bor ovanpå en av världens mest värdefulla naturresurser. Rapporten är en uppföljning på Swedwatchs rapport Platinautvinning med risker från 2013 och granskar hur de aktuella företagen agerat sedan dess – och vilka effekter detta agerande haft på människorättsutmaningarna i området.

Studien visar att få framsteg skett i gruvsamhällena under de senaste fyra åren. Arbetslösheten och konkurrensen om jobben är hög, människor har tvingats bort från sin mark och många lider av hälsoproblem orsakade av föroreningar som sprids i luft och vatten. Det är särskilt svårt för kvinnor att få jobb i gruvorna samtidigt som de ofta ansvarar för försörjningen av barn, äldre och personer som inte kan försörja sig själv. Kvinnor som Swedwatch intervjuat uppger att de avkrävts sexuella tjänster i utbyte mot anställning.

Vad gäller de svenska företagens agerande visar rapporten på få, om ens några förbättringar. Trots problemen har Sandvik inte engagerat sig i dialog med relevanta kunder i regionen, och Atlas Copco anger att deras kunder fått godkänt i bolagets riskanalyser. I dialogen med Swedwatch ger företagen generell information om sitt hållbarhetsarbete men inte närmare information om vilka specifika risker de identifierat vad gäller kundernas verksamhet i Sydafrika, eller om dessa risker hanterats i enlighet med FN:s vägledande principer som båda företagen säger sig följa.

För att leva upp till dessa principer uppmanar rapportens rekommendationer Atlas Copco och Sandvik bland annat att visa att de genomfört så kallad human rights due diligence, risk- och konsekvensanalyser för mänskliga rättigheter, för att identifiera risker för påverkan på mänskliga rättigheter samt att de tydliggör hur de arbetat gentemot sina kunder för att förmå dem att hantera dessa risker.

Rapporten är framtagen i samarbete med Afrikagrupperna och Svenska kyrkan. Fältstudien genomfördes i samarbete med Bench Marks Foundation.