Här ligger Vattenfalls biomassa och ruttnar

RAPPORT | 11 mars 2013
I spåren av biomassaprojektet i Liberia. Barnen springer på träflis som aldrig blev till bioenergi. Foto: Anders Hansson

Statliga Vattenfall och Swedfund lämnade ett biomassaprojekt i Liberia hastigt i maj förra året. De svenska bolagen hade ingen exitstrategi för att minska de negativa följderna som sortin fick för lokalbefolkningen.

Buchanan Renewables startade sin verksamhet i Liberia 2006 när landet precis höll på att återhämta sig från ett förödande inbördeskrig. I juni 2010 investerade statliga Vattenfall och utvecklingsfinansiären Swedfund i Buchanan Renewables Fuel, BRF, som tillverkade biomassa av gamla gummiträd. Vattenfall och Swedfund köpte 30 procent av aktierna. Företaget erbjöd skogsbönder i Liberia att rensa ut gamla gummiträd, sätta nya plantor och underhålla dem i sju år, den tid det tar för gummiträd att producera råvaran latex. Biomassan skulle exporteras men även förse huvudstaden Monrovia med el från ett kraftverk eldat av biomassa som skulle byggas av Buchanan Renewables Power, BRP.

Några månader efter att Vattenfall och Swedfund sålt sin andel i Buchanan Renewables Fuel avslutade föreaget alla kontrakt med skogsbönderna, vars plantage lämnades igenvuxna av ogräs. Skogsbönderna hade förlorat sin försörjning.

Investeringen ingick i Vattenfalls strategi att minska sina koldioxidutsläpp. Bolaget ville säkra tillgången till större mängder biomassa och Vattenfall presenterade investeringen i Liberia som sitt starkaste projekt ur CSR-perspektiv.

Efter att SOMO-rapporten ”Burning Rubber” publicerats 2011 skedde flera positiva förändringar. Buchanan Renewables erkände böndernas fackförening och flera bönder vittnade om en konstruktiv dialog med företaget. Men dessa förbättringar stannade av sedan Vattenfall och Swedfund oväntat drog sig ur satsningen i Liberia i maj 2012.

Uppföljningsrapporten ”Cut and Run” visar att Buchanan Renewables valde att riva upp kontrakten med bönderna några månader efter Vattenfalls och Swedfunds utträde. Utan biobränsleföretagets hjälp blev det för dyrt för bönderna att underhålla de unga gummiträden som ännu inte generade en inkomst. Granskningen visar att de flesta bönder idag upplever en svårare situation än under den period de fortfarande arbetade med att tappa gummi från gummiträden.

Enligt Vattenfall berodde försäljningen av Buchanan Renewables på att affärsplanen inte utvecklats som förväntat, medan Swedfund menar att de endast följde Vattenfalls beslut. Vattenfall köpte ut Swedfund som därmed räddades från förlust. Vattenfall förlorade däremot 1,3 miljarder kronor vilket till stor del var BRF:s förlust som Vattenfall valde att ta.

Swedfund är en del av det svenska biståndet. Genom nya investeringar ska Swedfund ”skapa breda ekonomiska, sociala och miljömässiga vinster för länder och samhällen och samtidigt minimera negativa effekter på människor och miljö”. Swedfund har påpekat att de såg investeringen i BRF som ett långsiktigt projekt och att det inte var deras beslut att lämna projektet, utan att de följde Vattenfalls beslut. I intervjuer med Vattenfall och Swedfund har båda framhållit att de bara varit minoritetsägare och därmed inte kunnat ändra på någonting eftersom de inte haft verksamhetskontroll.

Vattenfall och Swedfund har vidare antytt att projektet, efter deras utträde, enbart är den största aktieägarens ansvar. Detta resonemang strider dock emot OECD:s riktlinjer som föreskriver att ”företag ska sträva efter att förhindra eller mildra en negativ effekt även om de inte har bidragit till den effekten, när effekten ändå kan sättas i direkt samband med deras verksamhet, produkter eller tjänster genom en företagsrelation”.

En exitstrategi med försiktighetsprinciper hade kunnat mildra de negativa konsekvenser det hastiga utträdet fick för projektet och lokalbefolkningen i Liberia.

”Cut and Run” är gjord av Swedwatch, holländska SOMO och liberianska Green Advocates. Även Naturskyddsföreningen och Svenska kyrkan står bakom rapporten.