Ny massaanläggning planeras - Svenska CellMark ska marknadsföra 90 procent av massan

I december 2002 meddelade det singaporianska företaget United Fiber System, som driver projektet, att ett av Kinas största byggföretag China National Machinery går in och garanterar 80 procent, motsvarande 6,2 miljarder kronor av finansieringen. United Fiber System kommer att stå för resterande 20 procent. En av världens största investeringar i skogsindustri under året kan nu bli verklighet genom finansiering från Kina, ett land som man erfarenhetsmässigt vet sätter miljöaspekter och sociala konsekvenser i andra hand.

Projektet har drivits sedan mitten av 1990-talet, då ett indonesiskt företag lett av Probosutedjo, halvbror till ex-president Suharto, fick koncessioner att avverka regnskog och anlägga akaciaplantager på 2680 kvadratkilometer i södra Kalimantan, en yta motsvarande två gånger Ölands. Probosutedjo är för närvarande utsatt för en rättsprocess där han anklagas för att ha överdrivit sina koncessioner för att få ökade lån. År 2000 köptes koncessionerna och tillståndet att uppföra massafabriken av United Fiber System, UFS.

AkzoNobel lämnar projektet efter kritik
Den omfattande kritiken och tvivel på hur seriöst projektet är fick företaget AkzoNobel att inte förnya sin avsiktsförklaring med UFS per sista december 2002. Avsiktsförklaringen gällde bygget av en anläggning som skulle producera kemikalier för blekningsprocessen av massa genom AkzoNobels svenska dotterbolag Eka Chemicals. När SwedWatch talar med Erik Widén, Communications Manager på Eka Chemicals, uppger han dock att Eka Chemicals kan komma att ompröva sitt beslut.

– Vi kan tänka sig att åter gå in i projektet förutsatt att det kan bevisas att det finns en hållbar råvarutillgång och att det kan presenteras en miljökonsekvensbeskrivning.

Huvudägarna bara en ”papperstiger” enligt CellMark
Finansieringen av projektet har länge varit osäker då finansiella institutioner drar sig allt mer för att ge lån som innebär ytterligare avverkning av regnskog. UFS har sedan övertagandet arbetat intensivt för att få finansiärer intresserade av projektet. I sin iver att locka till sig investerare har UFS använt sig av tveksamma metoder där det svenska företaget CellMark spelar en viktig roll.

CellMark har i april 2001 ingått en avsiktsförklaring där de förbinder sig att marknadsföra 90 procent av UFS massaproduktion under en tioårsperiod från det att bruket startas. Enligt ett cirkulär till aktieägarna under våren 2002 är bolaget Tektronix huvudägare till UFS från och med april 2002. Tektronix ska, enligt samma cirkulär, även bidra med lån på maximalt 182 miljoner USD för byggandet av massafabriken. Tektronix uppges till lika delar ägas av nio personer, vilka också har betydande ägarintressen i Cellmark Holdings.

När SwedWatch kontaktar Hans Kling, VD för pappersmassa inom CellMark, uppger han dock att Tektronix endast är en ”papperstiger” som använts för att locka kapital till UFS-projektet. När vi frågar om det lån som Tektronix lovat att bidra med enligt cirkuläret till aktieägarna betecknar han det som en ren lögn.

– Det är totalt gripet ur luften!, säger Hans Kling. Enligt honom gick han och de andra personerna från CellMark med på att låna ut sina namn, för att projektet skulle få förtroende. Något som han idag betecknar som ett misstag. Han är tydligt besvärad över hur kopplingen till CellMark använts. I maj 2002 gick CellMark därför ut i en dementi där företaget hävdar att man inte har något ägarintresse i massaprojektet.

Hans Kling erkänner dock att CellMark valt att inte dra sig ur med sina namn, då UFS hotat bryta hela överenskommelsen med företaget (om att få marknadsföra 90 procent av massan) i så fall. Något som CellMark inte är beredda att avstå ifrån.

– CellMarks affärsidé är att köpa och sälja massa och vi behöver hela tiden nya kunder, avslutar Hans Kling.

Miljörörelsen kräver stopp av projektet
Svenska Naturskyddsföreningen, Holländska Jordens Vänner, Friends of The Earth UK, WWF Indonesien och de indonesiska miljöorganisationerna Whali och Hakiki kräver alla att projektet stoppas. Hans Kling menar dock att CellMark inte är beredda att dra sig ur, då det dels inte gjorts någon miljöbedömning ännu, dels anser han att kritiken mot massaprojekten i Indonesien hittills varit både ”felaktig och överdriven.”

ABBs sales manager, Håkan Nytorp i Singapore, uppger till SwedWatch att de hoppas mycket på att få kontrakt med United Fiber System för anläggningen på Kalimantan. Men de har inte inlett några förhandlingar ännu. Nytorp känner inte till kritiken mot projektet.

Håkan Nytorp säger att det vanliga är att massaanläggningen själva presenterar en miljökonsekvensbeskrivning som gjorts av något internationell konsultföretag. Han menar att dessa ofta är öppna för allmänheten. Förutom denna och de lokala myndigheternas beslut och rekommendationer så anser inte ABB att de behöver göra några egna analyser. Håkan Nytorp känner inte till att svenska Ångpanneföreningen redan genomfört en miljökonsekvensbeskrivning för Eka Chemicals räkning 1998. Denna MKB har både SwedWatch och holländska Jordens Vänner försökt få ut, utan att lyckas.

– Att avstå från att leverera utrustning ser jag personligen inte som ett konstruktivt bidrag till miljön eller till den ekonomiska utvecklingen i området eller den lokala befolkningen. ABB med vår avancerade teknologi skulle tvärtom kunna medverka till att verkligen UFS uppnår sina miljömål, säger Håkan Nytorp till Swedwatch.

Exportkreditnämnden är dock betydligt tydligare.

– Det är totalt uteslutet att EKN ger krediter till ännu en massaanläggning i Indonesien. Det finns varken råvara eller avsättning för produktionen. Det finns inte heller någon ekonomisk eller miljömässig hållbarhet. Det är som om den ena änden inte vet vad den andra gör, säger Barbro Johansson, APP ansvarig på Exportkreditnämnden upprört till SwedWatch. Hon uppger vidare att hon tycker att även exportörerna av utrustning borde ta ett större miljömässigt och socialt ansvar för om de väljer att leverera utrustning till ett sådant projekt.