Oacceptabla förhållanden bakom vår mobila värld

Zambia och Kongo-Kinshasa: centrum för världens koboltproduktion
För närvarande står konsumentelektronikindustrin för runt en fjärdedel av världens konsumtion av kobolt. Förutom i batterier används metallen i exempelvis hörlurar och hårddiskar.

Mer än hälften av all världens kobolt kommer från det så kallade Kopparbältet, som sträcker sig över Zambia och Kongo-Kinshasa. Kina är en av dessa två länders största kunder. 90 procent av Kinas koboltimport kommer från Afrika, nästan uteslutande från Zambia och Kongo. Mer än hälften av den kobolt som Kina använder går till batteriindustrin. Landet har på senare år kommit att bli en av världens främsta producenter av laddningsbara batterier för elektronik.

SwedWatchs rapport visar att en betydande andel av den kobolt som används i batterier för konsumentelektronik direkt kan kopplas till gruvföretag i såväl Kongo-Kinshasa som Zambia. Samtidigt präglas de båda ländernas gruvindustrier av undermåliga arbetsförhållanden och allvarlig miljöförstörelse, orsakad av bolag som regeringarna varken har resurser eller vilja att kontrollera.

Oacceptabla arbetsförhållanden
Trots att metallpriserna slår rekord visar SwedWatchs rapport att många gruvarbetares löner inte täcker de grundläggande behoven. Detta gäller särskilt de inhyrda och tillfälligt anställda arbetarna, vilka ökar i antal när bolagen försöker sänka produktionskostnaderna. I Zambia är nästan hälften av alla gruvarbetare inhyrda. I genomsnitt tjänar de bara hälften så mycket som de som anställs direkt av gruvföretagen.

Hälso- och säkerhetsaspekter prioriteras sällan. I Katangaprovinsen i Kongo-Kinshasa arbetar småskaliga gruvarbetare ofta helt utan skyddskläder. Barn och ungdomar i åldern 7 till 18 år riskerar sina liv i provinsens gruvschakt. De utsätts för mineraldamm som orsakar lungsjukdomar och ögonirritationer. Den utbredda fattigdomen gör att de måste arbeta. Vissa arbetar på loven, andra har avbrutit sin skolgång för att hjälpa till att försörja familjen. Runt 50 000 av Katangas 100 000 - 140 000 gruvarbetare uppskattas vara under arton år. Enligt FN:s barnkonvention klassas de därmed som barn.

I både Zambia och Kongo-Kinshasa förekommer olyckor och arbetsrelaterade sjukdomar som skulle ha undvikits om rätt investeringar hade gjorts. I Zambia har privatiseringen skapat nya arbetstillfällen och investeringar. Myndigheten för gruvsäkerhet i staden Kitwe uppger dock att privatiseringen även har lett till fler olyckor och dödsfall. Bara under 2005 omkom 80 personer inom landets gruvindustri. Fackliga representanter uppger att den tillfälliga arbetskraften inte får tillräcklig säkerhetsutbildning. Inte heller genomgår de samma hälsokontroller som fastanställda gör.

De asiatiska arbetsgivarna och fackliga rättigheter
Konsumentelektronikföretagen har förlagt stora delar av sin produktion till Asien. En direkt konsekvens av detta är att asiatiska gruvföretag och uppköpare har sökt sig till Kopparbältet för att garantera tillgången till de metaller som behövs i den kraftigt expanderande kinesiska tillverkningsindustrin. I både Zambia och Kongo-Kinshasa har de asiatiska arbetsgivarna – framför allt de kinesiska – det sämsta ryktet. De erbjuder oftast de lägsta lönerna. I de fall då fackföreningar tillåts på arbetsplatsen begränsas deras möjlighet att verka fritt.

Generellt sett är fackföreningarna i Katanga ofta svaga och saknar förmåga att driva igenom verkliga förändringar. I Zambia däremot har fackliga framgångar lett till lönehöjningar och minskat antal inhyrda arbetare under det senaste året.

Miljö- och hälsoproblem i Kopparbältet
All gruvdrift påverkar miljön i någon utsträckning. Detta märks också i Kopparbältet där betydande arealer täcks av övergivna gruvor, nya och gamla avfallsdammar samt annat gruvavfall. Studier som finansierats av Världsbanken visar att vissa koboltproducerande företag leder ut sitt avfall direkt i flodsystemen. Effekterna mildras dock av områdets naturliga betingelser, som tät vegetation, begränsad erosion och sten som är rik på karbonat.

Bönder berättar om förlorade försörjningsmöjligheter och förorenade vattendrag. Luftföroreningarna skadar både arbetarnas och lokalbefolkningens hälsa. En nyligen publicerad studie tyder på att det finns en koppling mellan smältverkens utsläpp och förhöjda blynivåer i barns blod i Zambia. I Katanga oroas många av eventuella bieffekter av det radioaktiva uranet som koboltmalmen ibland innehåller. SwedWatch konstaterar att det finns ett akut behov av information och hälsostudier i Zambias och Kongo-Kinshasa gruvregioner.

Vad kan elektronikföretagen göra?
SwedWatchs deltar i projektet makeITfair, där nio europeiska organisationer arbetar för bättre arbetsförhållanden och miljöhantering inom produktionen av konsumentelektronik. Organisationernas slutsats är att konsumentelektronikföretag, som Sony Ericsson, Nintendo, Nokia, Apple och Dell, kan bidra till förbättringar genom att inkludera metallutvinningen i sitt leverantörsarbete. MakeITfair’s enkät till de drygt 20 marknadsledande aktörerna visar dock att elektronikföretagen anser att metallerna är för svåra att spåra. Svaren visar också att de inte tror att de kan påverka gruvindustrin i någon större utsträckning, eftersom de anser att deras efterfrågan är för liten.

SwedWatchs rapport visar emellertid att industrin som helhet använder betydande mängder metall i sina produkter. Industrin konsumerar till exempel en fjärdedel av all världens kobolt. Rapporten visar att det finns en direkt länk mellan produkter som MP3-spelare, laptops, mobiltelefoner och digitalkameror och gruvdrift i Zambia och Kongo-Kinshasa.

Liknande kopplingar presenteras av makeITfairs andra research organisationer. Den nederländska organisationen SOMO visar i sin rapport att den platina som företaget Anglo Platinum bryter i Sydafrika används i produktionen av de flesta marknadsledande dataföretagens hårddiskar. Anglo Platinum har hittills tvingat 7 000 människor att lämna sina hem, utan skälig kompensation, för att ge plats åt gruvdriften. Ytterligare 10 000 människor riskerar att gå samma öde till mötes.

Finska FinnWatch visar i sin rapport att elektronikindustrin använder mer än en tredjedel av all världens tenn för att producera lödningar som binder ihop kretskortskomponenter i produkter som mobiltelefoner, laptops och MP3-spelare. En del av detta tenn kommer från östra Kongo-Kinshasa där arbetsförhållandena är undermåliga och beväpnade grupper kontrollerar gruvdriften. Inkomsterna från gruvdriften riskerar att finansiera de strider som för närvarande pågår i östra Kongo-Kinshasa.

Trots att SwedWatch, SOMO och FinnWatch inte har beviljats insyn i företagens leverantörskedjor har de kunnat koppla enskilda gruvor i utvecklingsländer till produktionen av konsumentelektronik. Därmed borde även elektronikföretagen kunna spåra var många av metallerna de använder kommer från. Organisationernas genomgång visar också att konsumentelektronikindustrin är en betydande konsument av ett flertal metaller. De senaste årens kraftiga ökning av metallpriserna beror delvis på den ökade efterfrågan från just elektronikindustrin. Vissa av metallerna är mer kända för allmänheten, som koppar, guld och platina. Andra, som indium, rutenium, gallium och beryllium, är inte lika kända. De är dock nödvändiga för att produkter som mobiltelefoner, datorer, MP3-spelare och spel ska fungera. En del av dem har börjat användas eller fått en ökad betydelse till följd av att produkterna har blivit mindre, som exempelvis beryllium, tantal/coltan och sällsynta jordartsmetaller. Andra används som en följd av att nya funktioner lagts till. Gallium som används i kamerafunktioner och indium och rutenium som används i platta skärmar för tv-apparater och datorer är några exempel.

SwedWatchs, SOMO:s och FinnWatchs genomgång av de viktigaste metallerna visar dock att utvinningen ofta sker i länder med mycket problematiska gruvindustrier, som Kina, Ryssland och olika länder i Afrika. Organisationerna betonar att man inte föreslår att företag ska sluta handla med metalleverantörer i dessa länder. Istället bör företagen försöka påverka leverantörerna, gärna tillsammans med andra elektronikföretag. Enligt OECD:s riktlinjer för multinationella företag bör företag uppmuntra sina leverantörer att respektera mänskliga rättigheter och skydda miljön. FN:s etikinitiativ Global Compact slår fast att företag måste vara fullt medvetna om eventuella människorättsproblem neråt i leverantörskedjan. De marknadsledande konsumentelektronikföretag som denna rapport riktar sig till lever inte upp till dessa krav. SwedWatchs rapport visar dock att de skulle kunna bidra till en förändring om de började välja och därmed gynna de gruvföretag som tar hänsyn till etik och miljö.

Konsumenternas rollMedan konsumenter i Europa kan köpa allt billigare elektronik, har en del gruvarbetare inte ens råd att köpa tillräckligt med mat och mediciner till sina familjer. Medan våra barn fascineras av de senaste spelversionerna och ringsignalerna i våra mobiler, råkar barn i Afrikas gruvor ut för olyckor som skulle kunna undvikas om gruvbolagen satsade pengar på säkerhet. Vilken roll kan konsumenter i Sverige spela i arbetet för att få till stånd förbättringar? Tillsammans med de andra organisationer som deltar i makeITfair uppmanar SwedWatch, Fair Trade Center och Svenska kyrkan konsumenter att kräva hållbart producerad elektronik, att ställa frågor i sina butiker och att informera producenterna om att de är villiga att betala för produkter som tillverkats på ett ansvarsfullt sätt.

Ladda ner hela SwedWatchs rapport här!