Säsongsarbetarnas rättigheter åsidosätts i Chile och Sydafrika

För att svenska konsumenter ska kunna köpa färsk frukt året runt importeras det årligen mängder med frukt från det södra halvklotet. Det finns därför en direkt koppling mellan å ena sidan konsumenter och livsmedelsföretag i Sverige och å andra sidan odlare, exportörer och deras anställda i utvecklingsländer. I början av denna kedja finns säsongsarbetarna som plockar och paketerar den frukt som slutligen hamnar i svenska butiker. Många av dem är kvinnor och fruktexporten har för en del av dem lett till ett lönearbete för första gången. Jobben är dock lågbetalda och på många sätt osäkra. Att se till att arbetarnas rättigheter garanteras återstår att åtgärda.

Chile och Sydafrika är två av de länder Sverige köper frukt av. Enligt Statistiska centralbyrån importerade Sverige 7 103 ton frukt från Chile 2003 till ett värde av dryga 64,5 miljoner kronor. 1 237 ton frukt köptes in från Sydafrika till ett värde av cirka 7,9 miljoner kronor. Fruktslag som äpplen, päron, persikor, nektariner, druvor, plommon, kiwis och olika citrusfrukter köptes in.

Tre svenska inköpsföretag – ICA, Saba Frukt & Grönt och Everfresh Group – står för merparten av importen. De tre importörerna ingår alla i multinationella livsmedels- och detaljhandelskoncerner. ICA ägs till 60 procent av holländska Ahold. Everfresh Group ägs till 60 procent av den irländska fruktjätten Fyffes och Saba Frukt & Grönt ägs till 60 procent av världens största frukt- och grönsaksföretag, Dole Food Company Inc. Resten av ägandet är svenskt.

ICA levererar sedan frukten till landets ICA-butiker. Saba Frukt & Grönt säljer framför allt till Coop och Axfood-koncernen. Everfresh Group har Axfood, Bergendalsgruppen och Coop som kunder.

SwedWatch har låtit intervjua anställda som producerar för den svenska eller den europeiska marknaden. Intervjuerna har gjorts av en chilensk journalist, organisationen UBV/Latinamerikas utsända i Chile och en sydafrikansk konsult. SwedWatch har också intervjuat lokala organisationer som arbetar för arbetarnas rättigheter. Bilden som växer fram i intervjuerna liknar den som ges i större studier om fruktarbetare i dessa länder. Samtidigt är ekonomin och levnadsvillkoren generellt sett bättre i Chile och Sydafrika än i Latinamerika och Afrika i stort. Fackföreningarna har större möjlighet att verka fritt. Det finns därför fog för att tro att säsongsarbetarnas situation är bättre i dessa två länder än i andra fruktproducerande länder i Latinamerika och Afrika.

De säsongsarbetare som SwedWatch har intervjuat i Chile arbetar direkt eller indirekt för företag som säljer till den svenska marknaden. De flesta uppger att de tjänar ungefär den chilenska, lagstadgade minimilönen om de arbetar med de vanligaste uppgifterna; skötsel, plockning och paketering. De som får provision, arbetar extra snabbt, mycket övertid eller med mer avancerade uppgifter kan tjäna mer. Ofta är de arbetslösa några månader per år. Den chilenska minimilönen är avsedd att kunna täcka de allra mest basala behoven. De flesta som vi har intervjuat beskriver hur de har svårt att få hushållets ekonomi att gå ihop.

En del av de intervjuade anställs av tredje part, så kallade mellanhänder. Både organisationer och anställda är överens om att det ökar risken för dålig behandling och åsidosatta rättigheter. Samtidigt ökar användningen av mellanhänder i Chile. Några personer berättar att de periodvis saknar skriftliga kontrakt, vilket är ett brott mot chilensk lagstiftning.

Arbetsdagarna är under högsäsong långa. I SwedWatchs stickprov, liksom i andra undersökningar, berättar anställda om arbetsdagar på 12-16 timmar under högsäsongen i packhusen. Övertiden uppfattas inte alltid som frivillig. Så gott som alla som SwedWatch har intervjuat upplever att de har begränsade eller inga möjligheter att föra fram krav och önskemål för att förändra sin arbetssituation. De är rädda för att förlora jobbet om de organiserar sig eller säger vad de tycker.

Bilden i Sydafrika både liknar och skiljer sig från den i Chile. Gemensamt för de båda länderna är säsongsarbetarnas svåra situation. SwedWatch har valt ut tre farmer i landet som alla producerar för export till Skandinavien eller Europa. De som anställs via mellanhänder verkar ha klart sämre arbetsförhållanden än de som är direkt anställda av det producerande företaget. Vissa anställda uppger att de saknar eller inte förstår sina kontrakt, vilket är ett brott mot den sydafrikanska lagen. Flera anställda anser att lönerna är för låga. På en farm tjänar majoriteten under minimilönenivå och kvinnorna får lägre lön än männen för sitt arbete. Två av de tre undersökta farmerna uppvisar brister i sitt arbete med hälsa, säkerhet och jämställdhet.

Ingen information om antifacklig verksamhet framkom i stickprovsundersökningen i Sydafrika. Det visade sig dock att säsongsarbetarens möjlighet att påverka sin situation är begränsad eller obefintlig, precis som i Chile. I båda länderna uppger enskilda organisationer att myndigheternas kontroll av att arbets- och miljölagarna följs är bristfällig.

SwedWatchs undersökning tyder på att fast anställd personal har det klart bättre än säsongsarbetarna, exempelvis när det gäller löner, anställningstrygghet och möjligheter till inflytande. International Labour Organisation (ILO) är FN:s organisation för arbetsrättsfrågor. Den arbetar för att varje anställd, inte bara fast anställda, ska ha rätt till vad organisationen definierar som ett anständigt jobb (The Decent Work Agenda). Arbetsvillkoren ska präglas av värden som frihet, rättvisa, säkerhet och mänsklig värdighet. ILO påminner bland annat om att det är var och ens rättighet att få lov att organisera sig och förhandla kollektivt. Ett anständigt arbete innefattar också en lön som är tillräckligt stor för att de grundläggande ekonomiska och sociala behoven ska kunna täckas. Ett socialt skydd ska finnas, diskriminering får inte förekomma och arbetsplatserna ska vara säkra. SwedWatchs undersökning visar att säsongsarbetarna i Chile och Sydafrika inte är garanterade alla dessa rättigheter.

ICA, Saba och Everfresh Group anser att de har ett ansvar för hur säsongsarbetarna har det. De har dock svårt att säga var de anser att gränsen för detta ansvar går. För närvarande riktar de svenska inköpsföretagen miljörelaterade krav gentemot sina fruktleverantörer, framför allt genom certifieringen EurepGap. EurepGap innehåller krav som syftar till att minska användningen av bekämpningsmedel. Certifieringar som denna verkar ha lett till positiva effekter i både Chile och Sydafrika. Våra intervjuer med anställda tyder dock på att just säsongsarbetarnas kunskap om vilka medel som används och om de är tillräckligt skyddade mot eventuella risker är begränsad. Resultaten av certifieringsorganens kontroller är heller inte offentliga, vilket gör det svårt att utvärdera EurepGaps effekter närmre.

Tidigare ställde EurepGap även krav på att arbetsvillkor, löner, arbetstider, facklig verksamhet, med mera, skulle vara i enlighet med ländernas lagstiftning. Dessa skrivningar har nu tagits bort. SwedWatchs undersökning visar dock på vikten av att tydliga krav som rör de anställdas rättigheter ställs. I slutet av rapporten för Lutherhjälpen, UBV/Latinamerika och Afrikagrupperna fram rekommendationer till de svenska fruktimportörerna och konsumenterna.

Lä hela rapporten!